.....
Jag hatar det, jag hatar det lika mycket som pesten som bodde på deras kroppar, jag fattar inte ens att man ger det näring att få fortsätta att föröka sig, hur i helvette är det möjligt?!
Varför gör man saker som gör en illa, varför röker man när man vet att man kan få cancer, varför dricker man när man vet att man kommer vakna upp i morgon med baksmälla, varför har man oskyddat sex när man vet att man kan bli gravid eller få sjukdommar, varför knarkar man när man vet att man kan dö, varför skär man sig i armarna när man vet att man kan råka skära sig för djupt?
Är det för att testa sina gränser, hur mycket piss och skit man tål innan man går under? vill man testa och se hur hårt man kan pumpa sin kropp innan den ger upp?
Vill man känna smärtan innan man ger sig, vill man känna den outhärdiga smärtan som kommer sig krypande på natten när alla ligger och sover och dagen snart är kommen, vill man ha den fruktansvärda ångesten efteråt och känna att hela kroppen kryper av ilska och oro.. Vill man komma så långt?
Vill man komma så långt att man bryter ihop på ett golv av blod och tårar och slitna ansikten, vill man komma så långt att man verkligen inte vill vara mera, kan man välja att komma så långt, eller kommer man dit endå?
Är man glad efteråt, är man nöjd, är man tillfredställd, kan man få känslan på något annat sätt, än att göra sig själv illa, kan man uppnå samma nivå på andra sätt utan att ge kroppen ärr för livet, kan man göra det?
Eller är livet bara ett spel, eller målar vi alla våra egna tavlor och bestämmer över våra egna liv, påverkar vi vårat öde eller är det någonting som bara kommer till oss?
Varför sätter man gränser som vuxen, om saker som vi barn och umgdommar inte får göra, när vi alla vet att vi endå kommer bryta dem någon dag, vi kommer supa oss fulla, ha sex och pröva på att röka.
Vi kommer ha våran egen tid, då vi kan pröva på att "leva" lite, lika som våra föräldrar har gjort, man kan inte vara en förebild om man har gjort samma misstag själv, eller kan man?
Varför gör man saker som gör en illa, varför röker man när man vet att man kan få cancer, varför dricker man när man vet att man kommer vakna upp i morgon med baksmälla, varför har man oskyddat sex när man vet att man kan bli gravid eller få sjukdommar, varför knarkar man när man vet att man kan dö, varför skär man sig i armarna när man vet att man kan råka skära sig för djupt?
Är det för att testa sina gränser, hur mycket piss och skit man tål innan man går under? vill man testa och se hur hårt man kan pumpa sin kropp innan den ger upp?
Vill man känna smärtan innan man ger sig, vill man känna den outhärdiga smärtan som kommer sig krypande på natten när alla ligger och sover och dagen snart är kommen, vill man ha den fruktansvärda ångesten efteråt och känna att hela kroppen kryper av ilska och oro.. Vill man komma så långt?
Vill man komma så långt att man bryter ihop på ett golv av blod och tårar och slitna ansikten, vill man komma så långt att man verkligen inte vill vara mera, kan man välja att komma så långt, eller kommer man dit endå?
Är man glad efteråt, är man nöjd, är man tillfredställd, kan man få känslan på något annat sätt, än att göra sig själv illa, kan man uppnå samma nivå på andra sätt utan att ge kroppen ärr för livet, kan man göra det?
Eller är livet bara ett spel, eller målar vi alla våra egna tavlor och bestämmer över våra egna liv, påverkar vi vårat öde eller är det någonting som bara kommer till oss?
Varför sätter man gränser som vuxen, om saker som vi barn och umgdommar inte får göra, när vi alla vet att vi endå kommer bryta dem någon dag, vi kommer supa oss fulla, ha sex och pröva på att röka.
Vi kommer ha våran egen tid, då vi kan pröva på att "leva" lite, lika som våra föräldrar har gjort, man kan inte vara en förebild om man har gjort samma misstag själv, eller kan man?
Jag har lärt mig hur hemsk det känns dagen efter jag har druckit för mycket, så jag dricker knappt längre.
Jag testade att ta några bloss från samma cigarett 1 gång och mådde så illa, så nu kan jag faktiskt säga att jag ALDRIG kommer att börja röka.
Jag tror att man tillslut lär sig av sina misstag bara man vill :)
Trackback
URL: http://madous.blogg.se/